Debatten kring utmattningssyndrom och dess status som diagnos i Sverige har intensifierats. En grupp kliniskt erfarna läkare publicerade den 19 januari en artikel i Svenska Dagbladet där de argumenterar för att diagnosen bör behållas som en svensk tilläggsdiagnos. De menar att ifrågasättandet av utmattningssyndrom bottnar i ett ”antikt kropp–själ-begrepp”.
Det är viktigt att klargöra att att ifrågasätta utmattningssyndrom som en självständig diagnos inte innebär att man förnekar det psykiska lidandet. Tvärtom, denna vetenskapliga försiktighet är grundad i en omsorg för dem som lider av dessa tillstånd.
Debattörerna hävdar att det centrala i diskussionen handlar om vilken evidens som krävs för att definiera ett specifikt sjukdomstillstånd där stress är den primära orsaken. Detta är en viktig aspekt av hur vi ser på och hanterar psykisk ohälsa inom vården.
Det är också värt att notera att det psykiska lidandet, i alla dess former, förtjänar ett professionellt bemötande och att det är av yttersta vikt att vi inom vården har en grundlig och evidensbaserad diskussion kring dessa frågor. Det handlar inte bara om att bevara diagnoser, utan snarare om att säkerställa att vi har rätt verktyg för att kunna hjälpa dem som lider.
