I sin senaste bok ”Narrationens kris” belyser Byung-Chul Han hur vår moderna värld präglas av en brist på djupgående berättelser. I en tid där vi ständigt bombarderas med information, försvagas de stora berättelserna som en gång gav oss mening och sammanhang, skriver Han.
Undersökningar visar att företag i USA nu söker ”historieberättare” mer än någonsin, vilket tyder på en ökad efterfrågan på berättande i affärsvärlden. Tidigare har viktiga narrativ inom politik, religion och vetenskap fungerat som grundpelare i våra liv, men dessa har nu ersatts av en oöverskådlig mängd datapunkter och individuella perspektiv.
Enligt Han har den moderna människans upplevelse av verkligheten blivit en slags chocktillstånd. Vi är så överväldigade av det ständiga flödet av information att vi knappt hinner stanna upp och reflektera. Det som en gång var en rik källa till fantasi och drömmar har förvandlats till ytliga ögonblicksbilder på sociala medier som Instagram och Snapchat.
Denna utveckling har lett till en ytliga meningslöshet där vi tvingas ge även triviala bilder betydelse. Han beskriver hur den ständiga jakten på att producera innehåll, i takt med den inre tomheten, gör att vi ständigt försöker skapa en identitet genom våra självporträtt. Enligt honom är det inte narcissism som driver vår besatthet av selfies, utan en djupare känsla av meningslöshet som skapar denna maniska aktivitet.
Det är en utmaning för vår samtid att återfå förmågan att dagdrömma och skapa meningsfulla berättelser. Utan dessa riskerar vi att bli lätta byten för enkla förklaringar och snabba slutsatser, något Han tydligt påpekar i sin analys. Den bristande förmågan att skapa berättelser och reflektera över dem kan leda till en fragmenterad och isolerad tillvaro där det enskilda jaget står i centrum, utan förankring i något större.
Det finns en viss nostalgi i Hans kritik av vår tid, och trots att han kan verka ensidig i sin teknikfientlighet, erbjuder han en viktig insikt: i vår strävan efter effektivitet och snabbhet, riskerar vi att förlora det som gör oss mänskliga.
Genom att läsa ”Narrationens kris” ges vi möjlighet att reflektera över vår relation till berättelser och hur vårt sätt att kommunicera påverkar vår identitet och våra relationer. Boken fungerar som en väckarklocka i en tid som ofta präglas av ytlighet och hastighet.
