Stångådalsbanan är en interregional järnväg som sträcker sig mellan Linköping och Kalmar via Hultsfred. Denna järnväg är av stor betydelse för infrastrukturen i sydöstra Götaland och spelar en viktig roll för både människor och näringsliv i regionen. Enligt Region Kalmar län är den avgörande för länets utveckling.
För länge sedan, omkring 35 år tillbaka, hotades Stångådalsbanan av nedläggning. Idag är situationen en annan. En av de som på den tiden såg banans potential och bidrog till dess uppgradering var den dåvarande partisekreteraren i Centerpartiet, Åke Pettersson, som nyligen uttalade sig i Vimmerby Tidning den 17 september 2025: ”Efter 30 år är det hög tid att ta nya grepp och göra ytterligare satsningar”.
Det råder en positiv inställning bland många som inser att samhället behöver mer både person- och godstrafik på järnväg, inte minst av miljöskäl. Järnvägen tillhör framtiden, och detta påstående är inte bara en reklamfras utan en verklighet. Av de 235 kilometer som utgör Stångådalsbanan är 44 procent utrustade med skarvfritt spår, och hela linjen har räler med en vikt på 50 kg/m på en banvall med makadamballast.
Den största tillåtna axellasten, det vill säga hur tungt en hjulaxel får belasta spåret, är 22,5 ton, vilket är standard på Europas huvudlinjer. Banstandarden är därför på väg mot att nå stambanestandard. Under de kommande åren kommer det åldrande signalsystemet som styr trafiken på sträckan Linköping – Rimforsa, som är 40 km lång, att bytas ut mot EU:s nya signalsystem.
Parallellt med detta kommer nya tåg att produceras för Stångådalsbanan (och Tjustbanan) av företaget CAF i Spanien, eftersom livslängden för de nuvarande tågen närmar sig sitt slut. De nya tågen kommer att ha alla moderna funktioner som interregionala tåg bör ha. Drivmotorerna är elektriska, och då Stångådalsbanan ännu inte är elektrifierad kommer tågen också att vara utrustade med HVO-dieselmotorer. När tågen kör på elektrifierade banor, som stambanan till Stockholm, kommer de att ta el från kontaktledningen.
För närvarande går det ett tåg varannan timme hela sträckan från Linköping till Kalmar med stopp i Rimforsa, Kisa, Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby och Blomstermaåla. Med de nya tågen kan några tåg varje dag fortsätta från Linköping till Stockholm och Arlanda. Dessa genomgående tåg kan kompletteras med lokala tåg (Hultsfred – Vimmerby – Kisa – Linköping) och integreras i Östgötatrafikens pendeltågstrafik.
Stångådalsbanan är den längsta av de endast åtta svenska järnvägslinjer med reguljär persontrafik som ännu inte är elektrifierade. Att elektrifiera dessa linjer är en låg hängande frukt inom svenskt infrastrukturbygge. En elektrifierad Stångådalsbana är därför ingen utopi, utan en möjlig framtid. Det nya moderna signalsystemet måste självklart installeras längs hela banan, och nya mötesstationer måste byggas. Ett triangelspår vid Berga skulle kunna sänka restiden. Dessutom pågår trädsäkring, vilket innebär att träd som kan falla över banan tas bort.
Det är självklart att Stångådalsbanan måste anslutas till Linköpings nya centralstation, ”Steninge”.
