Att producera mediokra böcker har visat sig vara en överraskande enkel uppgift med hjälp av artificiell intelligens. Detta framgår tydligt från ett experiment som genomfördes av kultursidan, där resultatet blev en deckare med en Sandviken-miljö som bakgrund.
Frågan som ställs är om en sådan produktion, som känns något fjantig, verkligen är värd att ge ut. Kan en historia som denna, skapad med hjälp av AI, ha något att tillföra litteraturen, eller är den bara en ytlig kopia av mer gedigna verk?
Det är en intressant diskussion som väcker viktiga frågor om kvaliteten på litteraturen i en tid där teknik och kreativitet ofta korsar varandra. Hur mycket av det mänskliga elementet går förlorat i processen, och vad betyder det för författarskapet som helhet?
Kultursidan har understrukit att det är en enkel väg att ta, men resultatet väcker tveksamhet. Är vi på väg mot en framtid där AI dominerar skrivandet, eller kommer det mänskliga perspektivet alltid att ha sin plats i litteraturen?
Det återstår att se om vår deckare från Sandviken verkligen duger för publicering, men experimentet ger viss insikt i hur moderna verktyg kan påverka kreativitet och berättande.
