Det pågår en revolution i Iran, där regimen svarar med brutala avräkningar mot demonstranter som har fått nog av det långvariga förtrycket. Omvärlden kan inte längre stå passiv och hoppas på förändring, utan måste agera för att stödja det iranska folkets legitima kamp för frihet och demokrati.
Den islamistiska regimen i Iran är känd för att tortera sitt eget folk och utföra flest avrättningar i världen per capita. Regimen förföljer även iranska medborgare i diasporan, kidnappningar förekommer, och de bistår Ryssland i konflikten mot Ukraina, samt samarbetar militärt med Kina och Nordkorea. Dessutom är de världens största sponsor av terrorism.
Mot bakgrund av detta föreslår jag att EU bryter de diplomatiska banden med regimen och utvisar deras diplomater. Sanktionsregimen bör breddas och riktas mot alla som bär ansvar för människorättskränkningar, inklusive högste ledare, presidenten, riksåklagaren och domare som dömer politiska fångar. Även medieaktörer och propagandakanaler måste inkluderas.
EU behöver också säkerställa en effektivare verkställighet av befintliga sanktioner. Detta kan göras genom ökad övervakning och fler inspektioner av iranska fartyg. Dessutom är det avgörande att EU synkroniserar sitt sanktionssystem med USA, Storbritannien, G7 och andra allierade för att maximera pressen på regimen.
Det räcker inte med stränga uttalanden; förövarna måste straffas. För att uppnå detta behöver EU engagera sig på lång sikt. Bristen på uttalanden och handling från FN är häpnadsväckande. EU måste kräva att FN:s råd för mänskliga rättigheter och generalförsamlingen sammanträder snarast, annars bevisas återigen FN:s dysfunktionalitet.
FN måste också ges fullt och obehindrat tillträde för sina människorättsmekanismer, undersökningsuppdrag och för oberoende journalister. Det är oacceptabelt att den islamistiska regimen leder olika forum med fokus på mänskliga rättigheter.
Parallellt med dessa åtgärder är det av yttersta vikt att vi visar vårt stöd för de modiga iranier som riskerar sina liv för att avsätta den islamistiska regimen. Det minsta som EU:s ledare kan göra är att tydligt och konsekvent fördöma regimens brott och deklarera att det iranska folkets kamp för frihet och demokrati är legitim.
EU måste också arbeta för att stoppa regimens förtryck och kräva att alla politiska fångar omedelbart friges. Dessutom bör EU bistå med internetåtkomst och tekniskt stöd för att försvåra regimens försök att tysta oskyldiga människor som protesterar.
