Det kommande mötet i Washington har blivit en kritisk punkt för Europas säkerhetspolitik, särskilt med tanke på de potentiella hot som USA:s intresse i Grönland medför. Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen och Grönlands utrikesansvariga Vivian Motzfeldt kommer att diskutera situationen med den amerikanske senatorn Marco Rubio. Hoten om amerikansk militär intervention i regionen har lett till en ökad osäkerhet kring Natos framtid och dess artikel 5, som stipulerar att ett angrepp på en medlemsstat är ett angrepp på alla.
I takt med att Natos stabilitet ifrågasätts har EU:s försvarsklausul, artikel 42.7 i Lissabonfördraget, hamnat i rampljuset. Enligt denna artikel är medlemsstaterna skyldiga att bistå varandra vid ett väpnat angrepp. Trots denna klargörande princip har kritiker ifrågasatt EU:s faktiska förmåga att agera, då unionen saknar en egen armé, kärnvapen och tydlig försvarsplanering.
Historiskt har EU:s försvarsklausul ansetts som en ”pappersdrake”. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, undersökte den dåvarande svenska regeringen, ledd av Magdalena Andersson, möjligheten att söka försvarsgarantier från EU som ett alternativ till Natomedlemskap. Detta initiativ avfärdades dock snabbt av riksdagspartierna, som menade att EU:s försvarskapacitet var otillräcklig.
Den amerikanske presidenten Donald Trump har även återupptagit hoten om att ta över Grönland, vilket har fått fler att ifrågasätta behovet av alternativ till Nato. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz uttryckte nyligen att ”Pax Americana är över för oss i Europa”, vilket understryker den förändrade dynamiken i transatlantiska relationer.
I en kommentar vid Folk och Försvars rikskonferens, vädjade EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius om en ”big bang” för att öka försvarssatsningarna i Europa. Han påpekade att det är av yttersta vikt att EU kan implementera artikel 42.7 om medlemsstaterna skulle drabbas av ett väpnat angrepp.
Det är tydligt att den nuvarande situationen ställer stora krav på EU:s enighet och beredskap. Med ett förändrat säkerhetslandskap är det avgörande att EU kan visa att artikel 42.7 inte bara är en teoretisk princip, utan att den kan omsättas i praktisk handling.
