Zara Larsson har nyligen uppmärksammats för sina uttalanden som hyllar kriminella och uttrycker motstånd mot migrationsmyndigheter. Detta är inte ett isolerat uttalande, utan snarare en del av ett bredare ideologiskt mönster som kan beskrivas som en antihumanistisk sekt.
Medan västerländska feminister mobiliserar mot rättsstater och uppbackar islamistiska rörelser, ignoreras den verkliga kampen för kvinnors frihet, som pågår i länder som Iran. Där riskerar kvinnor sina liv för att vägra bära slöja, medan tusentals demonstranter har dödats av den islamistiska regimen.
Det är en djupt oroande situation när dessa feminister verkar prioritera ideologiska krig framför verkliga kvinnors lidande. Det som förvånar är den totala tystnaden inom dessa kretsar om den revolution som pågår i Iran, där kvinnor fängslas och torteras.
Den svenska artisten Greta Thunberg har också kritiserats för att samarbeta med Hamas-allierade och för att bortse från videos som visar hur judar behandlas av terrorister. Detta skapar en bild av en generation kvinnor som, under skenet av feminism, begår ideologiska självmord.
Rapporter visar att en betydande andel av kvinnor i Sverige väljer att inte skaffa barn, vilket är ett civilisatoriskt faktum som knappt uppmärksammas. Födelsetalen har sjunkit till den lägsta nivån sedan statistik började föras, vilket väcker frågor om framtiden.
I sociala medier ser vi hur vita, vänsterliberala kvinnor reagerar känslomässigt på amerikanska migrationspolitiker som verkställer lagar som beslutats genom demokratiska val. De visar en oförmåga att acceptera att brottslingar utan medborgarskap utvisas, vilket ytterligare fördjupar klyftan mellan lag och rätt.
Zara Larsson uttrycker öppet sin kärlek för invandrare, kriminella och abort, samtidigt som hon deklarerar sitt hat mot ICE, den amerikanska migrationspolisen. Hennes åsikter är en produkt av årtionden av intersektionell propaganda som har infiltrerat skolor och medier i stora delar av västvärlden.
Denna ideologi, som påstår sig vara feminism, verkar snarare vara ett lojalitetssystem för vänsterextremister. Det skapar en fiendebild av väst, nationen och demokratin, medan lagbrott romantiseras så länge förövaren tillhör rätt kategori.
Det är tydligt att Zara Larsson är ett symptom på en större patologisk trend där kvinnor ställer sig på sidan av dem som hotar den egna civilisationen. Resultatet blir ett moraliskt sammanbrott där rättssäkerhet betraktas som förtryck.
Det är dags att ifrågasätta denna ideologi och stå emot den, även om dess företrädare bär glittriga kläder och verkar vackra. Utan en stark motreaktion riskerar vi att se en framtid där våra samhällen tas över av de som faktiskt hotar demokratin.
