Åsa Widell, generalsekreterare för Sverige för UNHCR, försvarar kvotflyktingmottagandet i en debattartikel. Hon påpekar att det inte handlar om symbolpolitik, utan om att hjälpa människor som saknar andra vägar till skydd.
I en kommentar från Timbro hävdas det att Sverige har tagit emot flest kvotflyktingar av alla länder, något som enligt Widell är felaktigt. Historiskt sett har länder som USA tagit emot betydligt fler kvotflyktingar. Även om Sverige vid vissa tillfällen haft en relativt hög kvot i förhållande till sin befolkning, är detta resultatet av ett medvetet val inom ett internationellt ansvarssystem.
Widell framhäver att kvotflyktingmottagandet har en marginell kostnad för samhället och att de få individer som omfattas av detta system inte påverkar integrationen på något mätbart sätt. Kvotflyktingarna är de mest utsatta och de som riskerar att inte klara sig utan hjälp. Att avskaffa kvoten skulle få allvarliga konsekvenser för dessa människor som befinner sig i en extremt utsatt situation.
Det globala flyktingsystemet fungerar till stor del regionalt, där majoriteten av flyktingarna befinner sig i grannländer. Kvotflyktingsystemet är ett av de få sätten för rikare länder att ta ansvar och avlasta dessa mottagarländer. Urvalet av kvotflyktingar sker genom en noggrant kontrollerad process där personer identifieras utifrån sitt skyddsbehov.
Widell varnar för att sätta kvoten till noll skulle vara en symbolhandling som inte löser de problem som nämns av Danieli. Istället är det ett politiskt ställningstagande riktat mot en flyktingfientlig opinion i Sverige, vilket inte påverkar de faktiska utmaningarna. Det finns ett behov av att diskutera nivåer och ansvarsfördelning, men att helt avskaffa kvotflyktingmottagandet skulle vara ett misstag med allvarliga konsekvenser för de mest utsatta i världen.
