Samanta Schweblin har i sitt senaste verk, en novellsamling, fortsatt att utforska teman kring osäkerhet och föräldraskap. Den argentinska författarens stil genomsyras av en känsla av oro, där läsaren ofta får följa med på resor genom komplexa känslor utan att alltid förstå de bakomliggande orsakerna.
Hennes debutroman ”Räddningsavstånd”, som publicerades på svenska 2016, sätter tonen för hennes litterära landskap. Begreppet ”räddningsavstånd” refererar till det avstånd en vuxen måste hålla till ett lekande barn för att kunna ingripa om något skulle gå fel. Detta avstånd är inte konstant, utan varierar beroende på olika situationer och barnets utveckling. Denna osäkerhet kring vad som verkligen är ”normalt” skapar en spänning i Schweblins texter.
Kristoffer Leandoer, som recenserar novellsamlingen, beskriver hur den väcker frågor kring föräldraansvar och barnens säkerhet. Det finns en underliggande känsla av att osäkerhet är en del av vardagen, och att det inte finns några entydiga svar på vad som är rätt eller fel. I en värld där föräldrar ständigt kämpar med att skydda sina barn, blir det tydligt att oron är en konstant följeslagare.
Schweblins förmåga att fånga dessa känslor gör att läsaren dras in i en värld där varje beslut och varje steg kan påverka barnets välbefinnande. Det är en litterär resa som lämnar en känsla av att vi alla, både som föräldrar och individer, är i ett ständigt balanserande tillstånd av osäkerhet.
