Iran har sedan slutet av december 2025 drabbats av omfattande protester som började som ekonomiska krav men snabbt utvecklades till en bredare politisk kritik mot regimens styre. Demonstrationerna startade i Teherans basarområden när handelsmän stängde sina butiker för att protestera mot den kollapsande ekonomin och den kraftigt fallande valutan.
Protestvågor utlöste efter att den iranska rialen förlorade rekordmycket i värde gentemot den amerikanska dollarn i slutet av december 2025. Denna valutakollaps har förvärrat inflationen och drivit upp priserna på mat och basvaror. Många småföretagare och handlare valde därför att stänga sina butiker den 28 december, vilket blev startskottet för de nuvarande protesterna.
Inledningsvis handlade demonstrationerna om specifika ekonomiska krav, som att stabilisera valutakursen och sänka priser. Men protesterna har snabbt breddats både geografiskt och politiskt. Under de senaste dagarna har sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor rapporterats i många städer, vilket gör dessa protester till de mest omfattande sedan 2022, både vad gäller antalet deltagare och berörda regioner.
Enligt rapporter har minst 10 personer dött i samband med protesterna, och över hundra personer har gripits i flera provinser. Protesterna har spridit sig till fler än 100 platser i minst 22 av Irans 31 provinser. Säkerhetsstyrkor har använt tårgas och ibland skarp ammunition för att försöka skingra demonstranterna, som ropar slogans som kritiserar systemet och ledarskapet.
En viral bild och video av en ensam demonstrant som blockerar säkerhetsstyrkorna i Teheran jämförs nu med den ikoniska ”Tank Man”-bilden från Kina, vilket har blivit en symbol för motståndet på sociala medier.
Internationellt har protesterna också fått uppmärksamhet. USA:s president Donald Trump har varnat för att USA är ”locked and loaded” för att skydda demonstranter om de attackeras. Samtidigt har iranska tjänstemän anklagat USA för inblandning i landets interna angelägenheter. De iranska myndigheterna har uttryckt vilja att föra dialog med protestledare och genomfört förändringar i den ekonomiska ledningen, inklusive utnämningen av en ny chef för centralbanken i ett försök att lugna marknaden.
Analytiker beskriver de pågående protesterna som ett uttryck för djupare och mer långvariga systemproblem i Iran, snarare än enbart en spontan reaktion på valutans fall. Det är anmärkningsvärt att missnöjet nu omfattar fler samhällsgrupper än tidigare, där universitetsstudenter och medelklass också deltar. Detta breda deltagande ses som ett tecken på att frustrationen är djupt rotad i samhället.
Flera analytiker påpekar dock att protesterna saknar en tydlig ledargestalt eller en samlad oppositionell front. Till skillnad från tidigare protestvågor finns det i dagsläget ingen enskild person eller organisation som tydligt leder rörelsen. Detta gör ett snabbt regimskifte mindre sannolikt, men å andra sidan innebär det att myndigheterna har svårare att slå ner protesterna genom att gripa eller neutralisera enskilda ledare.
