Sedan slutet av december 2025 har Iran genomgått omfattande protester som snabbt har utvecklats från ekonomiska krav till en mer generell politisk kritik av regimens styre. Demonstrationerna inleddes i Teherans basarområden när handelsmän stängde sina butiker i protest mot en kollapsande ekonomi och en kraftigt fallande valuta.
Protestvågen utlöstes efter att den iranska rialen tappade rekordmycket i värde mot den amerikanska dollarn i slutet av december 2025, vilket har resulterat i en kraftig ökning av inflationen och stigande priser på mat och andra basvaror. Många småföretagare och basarhandlare valde att stänga sina affärer den 28 december, vilket markerade starten för de nuvarande protesterna.
Inledningsvis handlade demonstrationerna om ekonomiska krav, såsom att stabilisera valutakursen och sänka priser. Men de har snabbt breddats både geografiskt och politiskt. Under de senaste dagarna har protesterna fortsatt att sprida sig över stora delar av landet, med konfrontationer mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i många städer.
Rapporter indikerar att minst 10 personer har dödats under protesterna, och över hundra personer har gripits i flera provinser. Protesterna har spridit sig till fler än 100 platser i minst 22 av Irans 31 provinser. Säkerhetsstyrkor har använt tårgas och ibland skarp ammunition för att försöka skingra demonstranterna, som ropar slogans riktade mot landets system och ledarskap.
En bild och video av en ensam demonstrant som blockerar säkerhetsstyrkor i Teheran har blivit viral och jämförs nu med den ikoniska ”Tank Man”-bilden från Kina, vilket har blivit en symbol för motståndet i sociala medier.
Internationella reaktioner har också kommit i kölvattnet av dessa händelser. USA:s president Donald Trump har varnat för att USA är ”locked and loaded” för att skydda demonstranter om de attackeras, medan iranska tjänstemän har anklagat USA för att blanda sig i landets inre angelägenheter. Iranska myndigheter har å sin sida uttryckt vilja att föra dialog med protestledare och har gjort förändringar i den ekonomiska ledningen, bland annat genom att utse en ny chef för centralbanken i ett försök att lugna marknaden.
Analytiker beskriver de pågående protesterna som ett uttryck för djupare och mer långvariga systemproblem i Iran snarare än enbart en spontan reaktion på valutans fall. Det är anmärkningsvärt att missnöjet nu omfattar betydligt fler samhällsgrupper än tidigare, med deltagande från universitetsstudenter och delar av medelklassen, vilket tyder på att frustrationen är djupt rotad i samhället.
Trots det breda deltagandet saknar protesterna en tydlig ledargestalt eller en samlad oppositionell front. Till skillnad från tidigare protestvågor finns det för närvarande ingen enskild person eller organisation som tydligt leder rörelsen. Detta har gjort ett snabbt regimskifte mindre sannolikt, men det innebär också att rörelsen är svårare för myndigheterna att slå ner på genom att gripa eller neutralisera enskilda ledare.
