Regeringen har de senaste åren successivt minskat sina insatser för klimatåtgärder. Ny information visar att anslagen för klimatanpassningar också har dragits in. Det framstår som att politikerna har valt att varken lösa klimatkrisen eller hantera dess konsekvenser.
I början av september drabbades Västernorrland av några av de mest omfattande skyfallen som registrerats i landet. I Härnösand föll en hel månads regn på bara ett dygn, och i Kramfors uppmättes 123,5 millimeter regn den 6 september. Konsekvenserna av dessa extremväder var förödande, med över 40 förstörda vägar och flera järnvägar som skadades.
Det är tydligt att ökad skogsavverkning har förvärrat effekterna av dessa skyfall, då träd spelar en viktig roll för att samla upp regnvatten och stabilisera marken. I området Skorped, där ett godståg med farlig last spårade ur efter skyfallen, kan kalhyggen ses i sluttningen ovanför spåret. I en annan olycka utanför Härnösand omkom en man efter att ha kört ner i en spricka i en väg som skadats av vattenmassorna, där även detta område hade kalhuggits.
Extremväder har blivit allt vanligare på grund av klimatkrisen, och enligt SMHI förväntas skyfallen öka med mellan 15 och 20 procent under kommande decennier. DN har visat att Sveriges infrastruktur är mycket sårbar för dessa förändringar, med stora delar av vägar och järnvägar belägna i riskområden för översvämningar och ras. Trots att många platser har identifierats som särskilt utsatta har endast en bråkdel av dem anpassats för att hantera de växande riskerna.
Det har dessutom framkommit att kartläggningar av klimatrisker har avbrutits på flera håll i landet under de senaste åren. Länsstyrelserna har stått för en stor del av det lokala kartläggningsarbetet, men i budgeten för 2024 har regeringen avskaffat deras anslag för klimatanpassning, vilket resulterat i att två tredjedelar av personalen har fått sluta. I åtta länsstyrelser har det inte längre funnits någon som arbetar med klimatrisker.
Regeringens klimatpolitik har konsekvent varit bristfällig. Redan i den första budgeten minskade man insatserna för klimat och miljö, samtidigt som en betydande del av reformutrymmet gick till fossilsubventioner. År efter år har man fortsatt att skära ner på klimatarbetet, vilket har lett till att de svenska koldioxidutsläppen ökat. Senaste budgeten visade att Sverige med stor marginal kommer att missa både egna och EU:s klimatmål till 2030.
Trots att regeringen inte verkar vilja ta itu med grundproblemet i klimatkrisen, skulle man kunna förvänta sig att de åtminstone skulle försöka hantera dess konkreta effekter. Andreas Carlsson, infrastrukturminister, har påpekat att vi inte kan fortsätta att skjuta upp problemen, och att det är bra att mer resurser nu avsätts för att rusta gamla vägar och spår. Men frågan kvarstår: är inte fortsatt kartläggning av var klimatriskerna finns en central del av detta ansvar?
Klimatkrisen är en verklighet som påverkar oss alla. Trots att Sverige i ett globalt perspektiv har klarat sig relativt bra, kommer vi också att tvingas leva med fler bränder, översvämningar och jordskred. Det är oroande att vår regering verkar föredra att ignorera både krisen och dess effekter.
