Försvarsminister Pål Jonson har uttryckt allvarlig oro över att en fred i Ukraina kan leda till en försämring av säkerhetsläget i Sveriges närområde. I en intervju med SVT underströk Jonson att hans fokus inte främst ligger på den humanitära situationen för det ukrainska folket, utan snarare på hur Rysslands militära engagemang i konflikten i dag begränsar hotet mot Östersjöområdet. Han menar att ett fortsatt krig kan vara fördelaktigt för svensk och europeisk säkerhet.
Jonson varnade för att ett fredsavtal skulle kunna innebära att Ryssland frigör militära resurser och omdisponerar trupper närmare Sveriges gränser. Han konstaterade att Ryssland för närvarande saknar den handlingsfrihet som skulle kunna utgöra ett omedelbart hot mot Sverige och övriga Europa, på grund av att stora delar av deras personal och materiel är engagerade i kriget.
Enligt Jonson kan ett avslut på konflikten leda till en ökad osäkerhet i Östersjöregionen, då Ryssland skulle kunna omdirigera sina styrkor. Han anser att det är viktigt att tänka på säkerhetsläget ur ett svensk och europeiskt perspektiv, där fortsatt konflikt kan ses som det bättre alternativet.
Trots att Jonson officiellt framhäver att ett fredsavtal bör ske ”på Ukrainas villkor”, pekar han på att det i praktiken handlar om de europeiska allierades säkerhetsintressen. Det finns en utbredd oro bland länderna runt Östersjön kring vad som kan hända efter ett eventuellt krigsslut, där Finska och baltiska perspektiv också beaktas.
Kritiker har påpekat att begreppet ”Ukrainas villkor” riskerar att bli en omskrivning för EU:s och Natos strategiska intressen, snarare än att fokusera på vad som snabbt kan ge fred åt det ukrainska folket. Jonson delar Natos bedömning att Ryssland kommer att förbli ett säkerhetshot under en lång tid framöver, oavsett krigets utgång.
Han har även noterat tecken på att Ryssland förbereder militär infrastruktur för att kunna placera fler trupper i områden nära Östersjön, särskilt runt S:t Petersburg. Jonson har tidigare kopplat Sveriges stöd till Ukraina med nationella säkerhetsintressen, och har beskrivit detta stöd som en investering i Sveriges trygghet snarare än ett enbart humanitärt åtagande.
Opinionsundersökningar visar att många ukrainare är villiga att stödja fredsprocessen, även om det skulle innebära svåra kompromisser. Samtidigt kvarstår frågan om hur Sverige och EU kan förhålla sig positivt till fred, särskilt med tanke på att fredsförhandlingarna leds av Donald Trump, vars administration inte har ett gott rykte i Västeuropa.
Den svenska och europeiska retoriken riskerar att uppfattas som cynisk, då Jonson öppet påpekar att Rysslands engagemang i Ukraina minskar hotet mot Sverige. Frågan som uppstår är om den väg som leder till fred i Ukraina främst formas av ukrainarnas önskan att få slut på kriget, eller av Europas intresse av att hålla den ryska militären upptagen så länge som möjligt.
