Protesterna i Iran mot den svåra inflationen och de stigande levnadskostnaderna har intensifierats under den senaste veckan och spridit sig till fler städer. Under onsdagen har kravallstyrkor och Basij-milisen, som är känd för sin brutalitet, i flera fall försökt att undvika dödsskjutningar, och många studenter som gripits har släppts.
Det hela tog fart i söndags när handlare i Teherans basarkvarter stängde sina stånd och inledde en strejk som en protest mot den kollapsande valutan, som gjort mynt och sedlar praktiskt taget värdelösa. Denna aktion från handlarna har både politiska och symboliska inslag, eftersom deras stöd var avgörande för den islamiska republikens grundande 1979-1980. Att denna viktiga grupp nu öppet vänder sig mot regimen är oroande för de styrande, som vanligtvis svarar med brutalitet mot folkligt missnöje.
En officiell talesperson, Fatemeh Mohajerani, har uttalat att regimen erkänner rätten till fredliga protester och är villig att lyssna på medborgarna som drabbats av den ekonomiska krisen. Landets president, Masoud Pezeshkian, har å sin sida skyllt på ”främmande påtryckningar” för de pågående oroligheterna. Han meddelade på plattformen X att han instruerat inrikesministern att ta del av demonstranternas synpunkter och bistå med att lösa problemen.
Oroligheterna har lett till en förändring på hög nivå, där riksbankschefen byttes ut under tisdagen. Dessa försök till försoning från regeringen kritiseras dock av dagstidningen Kayhan, som är en röst för den mest hårdföra falangen inom regimen. Chefredaktören Hossein Shariatmadari avfärdar protesterna som illegitima och hävdar att de är ett resultat av uppvigling från ”utländska agenter”. Enligt honom är de ekonomiska svårigheterna bara ett svepskäl för dem som tjänar främmande intressen.
Situationen i flera storstäder i Iran är nu både akut och potentiellt farlig för regimens makt. Myndigheterna har även börjat diskutera evakuering av Teheran ifall vinterregnen dröjer och reservoarerna för dricksvatten sinar. Behovet av bränsle och grundläggande varor är också pressande. I november togs en halv miljon fattiga bort från listorna över socialhjälpstagare, vilket är en direkt följd av de minskande oljeintäkterna och de allt hårdare sanktionerna.
USA har, med presidenten som hotat att ”slå till” mot Iran om landet fortsätter att utveckla ballistiska missiler, uttryckt sitt stöd för ”Irans studenter” via utrikesdepartementet. I ett inlägg på X betonas att ”De unga är Irans framtid. Regimens misslyckanden och dess likgiltighet för grundläggande rättigheter spolierar de ungas möjligheter till ett gott liv”. Tidigare president Donald Trump har erbjudit Iran förhandlingar om ett nytt atomavtal och en upphävning av sanktionerna, men regimen har hittills vägrat att diskutera sin rätt att anrika uran. Om den ekonomiska krisen fortsätter och protesterna breder ut sig, skulle det vara förvånande om inte regimen, av ren självbevarelsedrift, förr eller senare överväger Trumps erbjudande.
