En irakisk medborgare har dömts för att ha våldtagit en 100-årig kvinna i hennes hem, men får ändå stanna i Sverige. När Samnytt kontaktade Pensionärernas riksorganisation (PRO) för att få deras syn på situationen, undvek generalsekreteraren Christine Cars-Ingels att ge ett tydligt svar. Istället fokuserade hon på generella ämnen som kvalitet och brister inom äldreomsorgen.
Fallet har väckt starka reaktioner på sociala medier, inte bara på grund av brottets brutalitet utan också för att gärningsmannen får stanna i landet efter avtjänat straff. Cars-Ingels konstaterade att PRO är en intresseorganisation som arbetar för pensionärers rättigheter, men avstod från att ta ställning i det specifika fallet.
Christine Cars-Ingels påpekade att våldtäkter mot äldre kvinnor är ett tabubelagt ämne och att mörkertalet sannolikt är stort. Hon menade att det finns en bristande kvalitet och kontroll inom äldreomsorgen, vilket kan leda till sådana tragiska händelser. När frågan om den irakiska medborgarens utvisning konkretiserades, förklarade Cars-Ingels att PRO inte har tagit ställning i sådana frågor och att bedömningen ligger hos domstolen.
En undersköterska med erfarenhet från flera äldreboenden berättade för Samnytt om svårigheterna inom äldreomsorgen, där språkproblem och låg bemanning är vanliga. Hon menade att det råder en tystnadskultur där de äldres berättelser ofta inte tas på allvar. ”Det finns knappt några svenskar kvar inom äldreomsorgen”, sade hon.
Cars-Ingels framhöll att det är viktigt att äldreomsorgen kan möta behovet av att kommunicera på svenska, men hon undvek att ge ett konkret svar på frågan om hur utlandets medborgare som begår grova brott bör hanteras.
Trots upprepade frågor om konsekvenserna för gärningsmannen, återkom Cars-Ingels till att diskutera PRO:s politiska arbete och behovet av utbildning och registerkontroller i äldreomsorgen. Hon uttryckte en stark oro över de rapporterade våldtäkterna mot äldre kvinnor men kopplade detta snarare till systematiska brister än till frågan om utvisning.
Intervjun med Cars-Ingels visade på ett tydligt glapp mellan konkreta rättsfall och de svar som ges av PRO. Medan hon blev förfärad över uppgifterna om våldtäkter mot äldre kvinnor, lämnades frågan om ansvar och konsekvenser för gärningsmännen obesvarad.
En annan undersköterska, anonymiserad som Maria, uttryckte sin frustration över att äldreomsorgen används som ett integrationsverktyg och att det finns en bristande förståelse för de äldres situation. ”Det är ett underbetyg för äldreomsorgen”, menade Maria, och hon påpekade att det är en komplex situation där språk och kommunikation är avgörande för att de äldre ska bli hörda.
Sammanfattningsvis visar situationen kring den 100-åriga kvinnan och den dömda irakiska medborgaren på djupgående problem inom den svenska äldreomsorgen, där frågor om ansvar och de äldres trygghet ställs på sin spets.
