Debatten kring säkerheten i svenska fängelser har nyligen fått en ny dimension. En fällande dom mot en förälder som mördade sina två barn har aktualiserat frågor kring hur transpersoner behandlas inom fängelsesystemet. Den dömda, som har bytt kön, ska nu flyttas till en kvinnofängelse, vilket har väckt starka reaktioner från olika politiska håll.
Trots att Kriminalvården har motiverat flytten med säkerhetsskäl, har nyheten skapat en ohelig allians mellan ytterhögerpartier och vissa feminister. Kritiken handlar om att den dömda kan ha baktankar bakom sitt könsbyte för att få tillgång till ett kvinnofängelse. Moderaternas riksdagsledamot har uttryckt att ”biologiska kvinnor inte under några omständigheter ska inlånas med biologiska män,” och Sverigedemokraterna går ännu längre och föreslår att den nya könstillhörighetslagen ska rivas upp.
Kristdemokraterna har dessutom kallat upp generaldirektören för Kriminalvården till riksdagen för att få klarhet i hur lagstiftningen tillämpas. Här handlar det om att förstå och hantera flera perspektiv samtidigt. Det är rimligt att ifrågasätta om den dömda verkligen agerar utifrån en genuin identitet eller om det finns andra motiv.
Det är dock viktigt att inte glömma att säkerheten i våra fängelser måste prioriteras. Det kan inte råda något tvivel om att våldsamma fångar inte ska kunna härja fritt, oavsett vilket kön de identifierar sig med. Vi måste också beakta att den nuvarande debatten riskerar att öka stigmatiseringen av transpersoner, som redan är en av samhällets mest utsatta grupper.
Det är absolut nödvändigt att vi fokuserar på att stärka säkerheten i landets anstalter. Med den pågående Tidöpolitiken, som syftar till att fler ska avtjäna längre straff, behöver vi se till att alla intagna kan sitta fängslade utan att frukta våld eller övergrepp från medfångar.
Det är min förhoppning att de olika jämställdhetsorganisationerna kan enas för att stödja transpersoners rättigheter framöver. En fortsatt debatt kring dessa frågor utan att ta hänsyn till transpersoners behov och säkerhet gynnar varken kvinnor eller demokratin.
