Aktivism i svenska domstolar väcker oro bland jurister

Situationen inom det svenska domstolsväsendet har under en längre tid varit bekymmersam. En ökad aktivism och feminisering, tillsammans med både lagar och deras tillämpning, visar hur vår rättsvårdande instans tycks glida in i en vänsterelitistisk bubbla, avskild från den allmänhet de ska tjäna. Den senaste protesten från 26 åklagare är ett ytterligare tecken på detta.

Protesten riktar sig mot regeringens förslag att sänka straffbarhetsåldern för särskilt grova brott från 15 till 13 år, ett förslag som syftar till att ge rättsväsendet bättre verktyg för att åtala unga gängmördare. Denna sänkning av åldern var något jag föreslog till riksdagen för ungefär 12-13 år sedan.

Istället för att välkomna en sådan reform som ett nödvändigt svar på den ökande gängkriminaliteten, väljer dessa jurister att protestera och överväga att lämna sina yrken, i enlighet med sin vägran att ålägga barn ansvar. Det handlar om barn som begått mord.

Personligen anser jag att det vore bra om dessa åklagare faktiskt valde att lämna sina positioner, så att andra med större vilja och förståelse för allvaret i dagens samhälle kan ta deras plats.

Denna situation handlar inte bara om juridik, utan rör också värderingar, ansvar och institutionernas roll i ett demokratiskt samhälle. Att undanta grova gärningsmän från ansvar enbart på grund av ålder, när de medvetet begår brott som mord, underminerar allmänhetens säkerhet.

Att åklagare reagerar med protester istället för professionella svar på dessa frågor är djupt problematiskt.

Den aktuella protestlistan har nyligen påbörjats och cirkulerar nu bland anställda vid Åklagarmyndigheten och Sveriges olika domstolar. Åklagare och domare uppmanas att skriva på, och de insamlade namnen kommer att överlämnas till regeringen.

Denna trend är en del av ett större mönster där en juridisk elit agerar mer som politiska aktörer än som opartiska rättskipare. Rättsväsendet, inklusive domstolarna och åklagarväsendet, har i allt högre grad gått ifrån att vara en garant för lag och ordning, till att bli en garant för en ideologi som avviker från folkmajoritetens verklighet.

Vi har sett exempel på hur domstolar dömer unga män för sexualbrott på mycket lösa grunder, ofta trots att anmälningarna kommer från kvinnor med ett mönster av att anmäla män hon frivilligt haft sex med.

Problemen slutar inte där. Å ena sidan fattar rättsväsendet bisarra beslut som leder till att unga män spärras in enbart baserat på anklagelser, medan de å andra sidan är generösa mot andra, som klimatextremister som blockerar vägar och hänvisar till ”akut nödläge” kopplat till klimatförändringar.

Det är oroande att vi ser hur domare och åklagare tillåter att utländska våldtäktsmän inte utvisas, som i det senaste fallet där en domare beslutade att inte utvisa en irakisk man som våldtagit en 100-årig kvinna.

Begreppet ”anarkotyranni” beskriver väl den nuvarande situationen, där staten misslyckas med att hantera större frågor, men agerar tyranniskt i mindre frågor. Detta är vad vi ser i dagens Sverige, där aktivism och feminisering av rättsväsendet är en av orsakerna.

Det svenska samhället agerar mot medborgare för bagateller, med underliga processtyper mot pensionärer och absurda domslut mot unga män utan bevisning för sexuella övergrepp. Samtidigt strider man emot nödvändiga åtgärder som utvisningar av grova brottslingar.

När lagstiftarna försöker ge medborgarna bättre verktyg mot kriminalitet, möts de av protester istället för sakkunnig analys från en grupp som hellre står på barrikaderna än tar ansvar för samhällets säkerhet. Detta visar att rättsväsendet i många avseenden har förlorat sin förankring i verkligheten.

Det går att argumentera för att även åklagare och domare har rätt att delta i debatten om vad som bör göras i samhället, men det blir tydligt när juristskrået gång på gång, oavsett om det handlar om domare eller åklagare, visar en aktivistisk doktrin som reflexmässigt skyddar gärningsmän.

Rättsstaten finns för folket, inte för dem som lever i en skyddad akademisk bubbla och agerar utifrån aktivistiska reflexer.

Det är dags att vi tar en allvarlig diskussion om rättsväsendets framtid i Sverige.