Den senaste tidens diskussioner kring EU:s bilregler har väckt starka reaktioner, särskilt med tanke på den föreslagna förändringen av klimatlagstiftningen. Under den föregående mandatperioden var ambitionen att alla nya bilar som säljs från och med 2035 skulle vara helt utsläppsfria. Nu verkar det som om dessa mål kan komma att revideras, vilket många ser som ett misstag.
Det finns en oro bland europeiska företag för att fördröjningen av omställningen till fossilfria alternativ kan leda till att man halkar efter konkurrenterna, särskilt med tanke på att Kina står för en betydande del av den globala produktionen av elbilar. Volvo Cars, som redan har investerat i övergången mot eldrift, har uttryckt stark kritik mot detta steg. Deras presschef, Kristin Boldemann Wester, menar att en sådan förändring kan ”undergå Europas konkurrenskraft under många år”.
De konservativa partierna inom EU, inklusive Ursula von der Leyen, verkar nu prioritera flexibilitet för tillverkarna snarare än att hålla fast vid strikta klimatmål. Detta har fått kritiker att påpeka att det är en kortsiktig lösning som kan leda till långsiktiga problem för både miljön och den europeiska bilindustrin.
Det har även funnits stöd för att rädda bensinbilarna, med argument som att en helt elektrifierad fordonsflotta skulle göra EU mer sårbart för kinesiskt inflytande. Men att förlita sig på rysk olja och gas är minst lika problematiskt, något som politiker som Kullgren och Teodorescu Måwe tycks förbise.
Sammanfattningsvis innebär en nedtrappning av kraven för nya fordon en risk för att EU:s utsläpp, som redan står för 16 procent av den totala mängden, inte kommer att minska i den takt som klimatmålen kräver. Det är dags för svenska politiker att tänka långsiktigt och inte enbart fokusera på att bevara den gamla industrin.
