En nyligen publicerad rapport från Språkrådet visar att svenska studenter inom högre utbildning i stor utsträckning föredrar undervisning på svenska, både i tal och skrift. Undersökningen, som bygger på svar från 1 000 studenter vid olika svenska lärosäten, avslöjar ett tydligt gap mellan studenternas önskemål och den nuvarande undervisningsmetoden.
Det har på senare tid diskuterats mycket om den svenska språkets betydelse, ofta i samband med frågor om migration och integration. Men en annan aspekt är hur engelskan har fått en allt större roll i den akademiska världen, där svenskan ofta hamnar i skymundan. Rapporten, betitlad ”Parallella fackspår: studentperspektiv på språk i högre utbildning”, visar att studenter i nästan alla situationer föredrar svenska framför engelska. Detta gäller föreläsningar, seminarier, grupparbeten och tentor, där upp till 90 procent av studenterna föredrar svenska.
Studenterna uttrycker en stark preferens för svenska i handledning och grupparbeten, där 92 respektive 90 procent av dem vill använda svenskan. Även i moment där engelska traditionellt sett dominerar, såsom kurslitteratur och uppsatsskrivande, föredrar en majoritet att använda svenska. Endast 16–24 procent av studenterna angav att de föredrar engelska i dessa situationer.
Rapporten påpekar också att studenterna värdesätter att lära sig svenskt fackspråk för att klara sina studier och för att förbereda sig inför arbetslivet. Många menar att yrken inom vård, pedagogik och socialt arbete kräver goda kunskaper i svenska. Trots detta upplever studenterna att lärarna inte alltid betonar vikten av svenskt fackspråk på samma sätt som studenterna själva anser vara nödvändigt, vilket tyder på ett gap mellan studenternas behov och undervisningens utformning.
Engelska har blivit alltmer vanligt förekommande i svensk högre utbildning, och rapporten visar att användningen av engelska som undervisningsspråk har ökat över tid. Det framgår att en fjärdedel av kurserna som ges på svenska saknar svensk kurslitteratur, vilket gör att studenter förväntas läsa på engelska trots att kursens officiella språk är svenska. Skillnaderna mellan ämnesområden är betydande; studenter inom teknik och naturvetenskap är mer öppna för engelska, men det är fortfarande en minoritet som föredrar det.
Lena Lind Palicki, avdelningschef på Språkrådet, framhäver att studentperspektivet har varit en ofta förbisedd aspekt i debatten om språkval inom högre utbildning. Hon menar att resultatet av rapporten bör ses som en uppmaning till universitet och högskolor att skapa bättre förutsättningar för att utveckla och använda svenskt fackspråk parallellt med engelskan.
Internationella ambitioner har sedan Bolognaprocessen blivit en central del av svenska lärosäten. Engelska har ansetts vara ett sätt att attrahera internationella studenter och öka den globala rörligheten. Samtidigt slår språklagar fast att svenska är Sveriges huvudspråk och att myndigheter, inklusive universitet och högskolor, har ansvar för att utveckla svensk terminologi.
Rapporten visar att det finns en märkbar ökning av kurser och program som ges på engelska, med engelsk kurslitteratur som dominerande inom många områden. Studenter möter ofta mer engelska i undervisningen än vad som framgår av de officiella språkpolicyerna. Slutsatsen är tydlig: svenska studenter vill studera på svenska och anser att svenskt fackspråk bör ha en självklar plats i deras utbildning, även när trenden pekar mot en ökad användning av engelska.
