I våras 1937 korsade den 28-åriga Martha Gellhorn ensam gränsen från Andorra in i Spanien, där inbördeskriget rasade. Hennes mål var att bidra till folkfrontens kamp, men även att rapportera om konflikten tillsammans med stjärnreportern Ernest Hemingway, som hon hade blivit förälskad i några månader tidigare.
Med sig hade Gellhorn en ryggsäck, en duffelväska med några konserver, ett rekommendationsbrev från veckotidningen Collier”s och 50 dollar i kontanter. Trots att hennes kunskaper i spanska begränsades till ett tiotal ord, lät hon sig inte hindras av detta.
Gellhorns ambition var att inte bara bevaka kriget, utan också att göra en skillnad på plats. Hennes engagemang och talang som journalist gjorde att hon snabbt fick ett rykte som en av de mest kompetenta krigsreporterna. Hemmingway, som tidigare varit den mest framstående reportern, började känna sig hotad av hennes framgångar.
När han insåg att Gellhorn överträffade honom i rapporteringen, kan man säga att han begick ett oförlåtligt förräderi. Gellhorn avfärdade senare sin exmake som ”den omnämnbara”, vilket vittnar om hur djupt förrådd hon kände sig av sin tidigare partner.
Denna berättelse om Gellhorn och Hemingway belyser inte bara deras personliga relation, utan också de komplexa dynamikerna som kan uppstå inom journalistikens värld, där konkurrens och förrädisk lojalitet ofta går hand i hand.
