Det finns ett behov av att göra sig av med personer i den militära toppen av Försvarsmakten, menar Per Wallin, som driver Krigshistoriepodden. Trots upprepade uppmaningar från överbefälhavare (ÖB) Michael Claesson att visa initiativ och ta risker, kvarstår en känsla av stagnation och osäkerhet.
Wallin framhäver att det har gått flera år sedan vi först hörde att omvärldsläget är allvarligt, vilket nu bekräftas av ÖB:s uttalanden om att Ryssland kan vara redo att testa Natos artikel 5. Medan politiska ledare har uppmanat till omedelbara åtgärder, upplever många inom Försvarsmakten att det finns interna hinder som förhindrar snabb och effektiv handläggning.
Det finns en tydlig klyfta mellan de som står i frontlinjen och de högre cheferna, som ofta styr sina enheter som små furstendömen. Wallin påpekar att de lägre officerarna, inklusive bataljonschefer, kämpar mot interna processer som gör att de inte kan agera snabbt nog. ”Vi springer snabbare, men i lika långsamma processer”, säger en anonym officer.
Enligt Wallin riskerar vi att få katastrofala konsekvenser om vi inte lyckas bygga upp vår avskräckande krigsduglighet. Han menar att det är av största vikt att ÖB rensar ut i ledningen för att ge tydliga signaler om att det är dags att agera. Att avskeda högre officerare när säkerhetsläget förändras drastiskt är inte ovanligt, och historiska exempel visar att förändringar i personalen kan vara nödvändiga för att möta nya utmaningar.
Wallin tar upp att det inte handlar om att kritisera individer, utan om att erkänna att några av dem som har arbetat länge i en tid av nedrustning kanske inte är rätt personer för att leda under en tid av upprustning. Den brittiske premiärministern Winston Churchill är ett exempel på en ledare vars styrkor kom fram i krigstid men som hade svårare att hantera fredstidens utmaningar.
För att bygga en stark och effektiv försvarsmakt krävs det att talanger identifieras och befordras. När Andra världskriget inleddes var Dwight D. Eisenhower en lovande officer som snabbt gjorde karriär tack vare att hans överordnade vågade satsa på rätt personer. Wallin understryker att det är viktigt att Försvarsmakten inte bara ser på traditionella meriter, utan även på potentialen hos yngre officerare.
Det är en kritisk tid för Försvarsmakten, och Wallins uppmaning till en förändring i ledarskapet är mer relevant än någonsin. Med tanke på det ansträngda säkerhetsläget och de utmaningar som Sverige står inför, är det dags att agera innan det är för sent.
