Kritisk granskning av Trumps administrations smicker och retorik

I en ny ledare uttrycker Peter Wolodarski sin kritik mot den smickerkultur som genomsyrar Trumps administration. Under regeringsmöten där ministrar överträffar varandra i lovord för presidenten, förlorar de sin värdighet. Wolodarski påpekar att i Trumps USA har smicker blivit en ritual, där offentligheten får intryck av att varje framgång är en följd av presidentens ”genialitet”.

Trots att öppenhet och transparens diskuteras flitigt i dagens samhälle, har Sverige en lång tradition av offentlighetsprincipen som går tillbaka till 1766. Medan det i USA idag handlar om att följa regeringsmöten direkt på mobilen, är det demokratiska värdet av detta ifrågasatt. Wolodarski beskriver hur ministrar i tur och ordning berömmer presidenten under möten, vilket gör att även självklara framgångar framstår som grandiosa insatser.

Under ett av de senaste mötena, fick utrikesminister Marco Rubio till exempel uppgift att ge presidenten ett ”enormt erkännande” för hans val av regeringsmedlemmar. Wolodarski noterar att medan detta skedde, verkade Trump knappt kunna hålla sig vaken. Det är en bild av en president som blivit så van vid lovord att han nästan ignorerar dem.

Trump har dock även visat prov på en mer direkt och kontroversiell retorik. I sina kommentarer om Somalia beskrev han landet som ”knappt ett land”, och uttryckte en önskan om att amerikaner med somalisk bakgrund skulle ”åka tillbaka dit de kom ifrån”. Wolodarski framhäver hur denna typ av xenofobisk retorik skulle ha varit otänkbar för en amerikansk president före Trump. Ingen av de närvarande ministrarna ifrågasatte hans ord, vilket visar på en oroande tendens i den politiska kulturen.

Rubio och andra ministrar verkar mer intresserade av att upprätthålla en god relation med presidenten än att försvara de demokratiska värdena. I en tid där USA:s internationella anseende är i förändring, står Europa inför utmaningen att navigera mellan Trumps unika ledarskapsstil och sina egna värderingar. Wolodarski avslutar med att understryka hur mycket det gamla USA saknas, i takt med att man lär sig mer om den nya administrationens metoder och retorik.