Nazistiska aktiviteter i Stockholm väcker frågor om motståndet

I Stockholm och Salem har nazister nyligen genomfört demonstrationer som väcker frågor om det politiska motståndet och dess synlighet. Under sitt jultal i Kärrtorp, en plats med en tragisk historia av våld från högerextrema grupper, riktade Magdalena Andersson, partiledare för Socialdemokraterna, kritik mot den växande högerextremismen i Sverige.

Andersson talade om hur regeringen gör vanligt folk fattigare och hur Moderaterna borde samarbeta mer med hennes parti. Men det var i hennes starka fördömande av högerextremismen som hon fick det största applådet från publiken. Trots hennes passionerade uttalande ägnades endast en och en halv minut av ett trettio minuter långt tal åt detta viktiga ämne, vilket är en indikation på hur pass lite fokus det får i dagens politiska klimat.

Det är värt att notera att Kärrtorp valdes som talplats just en vecka innan årsdagen av ett trakasseri där nazister attackerade antirasistiska demonstranter 2013. Händelsen känns plötsligt relevant igen, med tanke på den ökande aktiviteten inom vit makt-miljöer. I somras skedde en misshandel av tre män i Stockholm av ungdomar kopplade till en aktivklubb, och den nazistiska Salemmarschen genomfördes för första gången på 15 år.

Under samma dag som demonstrationen skanderade medlemmar av en aktivklubb fraser såsom ”Sverige åt svenskarna” och ”hell seger” i centrala Stockholm. Samtidigt höll Alternativ för Sverige en manifestation till minne av Karl XII, en tradition de övertagit från Sverigedemokraterna.

Flera av dessa händelser har fått lite eller ingen uppmärksamhet från den nuvarande regeringen. När Ulf Kristersson tillfrågades om marchen från aktivklubben, valde han att referera till justitieministerns kommentarer istället för att själv ta ställning. Tidigare har statsministern kallat dessa våldsamma grupper för ”dåligt sällskap”, vilket många anser vara en nedtoning av det allvarliga hot som dessa grupper utgör.

Det offentliga språket kring invandrare och migration har blivit alltmer fientligt, och det är en trend som måste motverkas. Normalisering av vidrigheter och ökande spänningar i samhället kräver att vi lägger mer än en och en halv minut på att diskutera och agera mot dessa farliga tendenser.

Det är dags att politikerna tar sitt ansvar och engagerar sig mer aktivt mot extremism i alla dess former, och inte bara som en kort kommentar i ett jultal.