Det råder stor oreda inom den svenska vänstern, där interna konflikter, maktstrider och splittringar dominerar agendan. För en utomstående betraktare är det både underhållande och förvirrande att följa de hastigt uppblossande fejderna. Ibland påminner det om dogmatismen från 1968-rörelsen, medan det i andra fall handlar om bristande modernitet och renlärighet.
En nyligen inträffad händelse involverade vänstertidningen Flamman, som försökte bjuda in författaren Shora Esmailian till ett panelsamtal om Palestina. Esmailian avböjde inte bara att delta, utan passade även på att kritisera Leonidas Aretakis, chefredaktören för tidningen, på Facebook och kallade honom ”liberal”, ett av de mest nedlåtande epitet man kan använda inom denna krets.
Detta ledde till en debatt där flera, bland dem idéhistorikern Patricia Lorenzoni, uttryckte sitt missnöje med Aretakis uttalande om att det ”vore kul” om Esmailian ville delta. Lorenzoni ansåg att användningen av ordet ”kul” i samband med folkmord var olämpligt och oetiskt.
Även poeten Athena Farrokhzad har ställt in ett panelsamtal om yttrandefrihet, med hänvisning till att arrangören, tidningen Arbetaren, sysslar med ”normalisering av den globala kapitalismens dödsmaskineri”. Detta pekar på en tydlig aversion mot att delta i diskussioner som inte uppfyller deras strikta normer.
Det har nu avslöjats att riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat bildar ett nytt parti, Framtidens vänster, som ska kämpa mot vad de kallar högerspöken inom Vänsterpartiet. Det är enligt kritiker endast en tidsfråga innan även detta parti kommer att drabbas av interna konflikter och fragmenteras, likt de tidigare utbrytargrupperna Feminister och Solidaritet.
Det är ironiskt att en rörelse som ständigt pratar om solidaritet och kollektivism prioriterar att förbättra sitt eget ”smink” framför att faktiskt åstadkomma något konkret. Vänstern tycks mer intresserad av sina interna strider än av att stödja palestinierna eller värna om yttrandefriheten. Det påminner om en ironisk tolkning av ett känt citat av Groucho Marx: en äkta vänsterperson vill inte vara med i en klubb som accepterar andra medlemmar.
