I en debattartikel i Dagens Nyheter den 20 november ifrågasätter moderaten Fredrik Kärrholm argumenten mot en sänkning av straffåldern, vilket sex experter inom kriminalfrågor nu belyser i en slutreplik. Experterna erkänner att det är viktigt att minska skjutvapenvåld bland unga, men anser att Kärrholms invändningar bygger på bristande grund som inte stämmer överens med forskningen.
Ett centralt argument från Kärrholm är att personer som lever i utanförskapsområden skulle vara mer positiva till skärpta straff. Experterna menar att sådana opinionsmätningar inte kan ligga till grund för svensk kriminalpolitik. De poängterar att kriminalpolitiken bör baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet istället för åsikter.
En annan kritik riktas mot påståendet att unga som blir fängslade inte riskerar att utveckla en kriminell identitet. Att se barn som förlorade fall är en farlig inställning, menar experterna, som istället förespråkar rehabilitering och behandling för unga brottslingar.
Det påstås också att sänkt straffålder skulle ha en positiv normativ effekt, men forskningen visar att barn ofta inte förstår konsekvenserna av sina handlingar till fullo. Därför är syftet med åtgärderna viktigt — att fokusera på att hjälpa barn snarare än att straffa dem.
Experterna framhåller att erfarenheterna från Danmark, där en sänkning av straffåldern ledde till ökad ungdomsbrottslighet, inte kan avfärdas. Istället borde försiktighetsprincipen beaktas, med hänsyn till att forskning pekar på att straff kan leda till mer brottslighet bland unga.
Slutligen understryker experterna att många brottsoffer föredrar medling och stöd framför hårdare straff. Att straffa barn ger sällan den tillfredsställelse som anhöriga till brottsoffer söker. Om samhället vill rehabilitera unga, är det väsentligt att inte se dem som förlorade redan vid 13 års ålder, utan att arbeta för att bryta deras negativa utveckling.
