Det har nu gått fyra år sedan Einár, den 19-årige rapparen Nils ”Einár” Grönberg, tragiskt sköts till döds utanför sitt hem i Hammarby sjöstad. Mordet, som fortfarande är ett ”kallt fall”, har lämnat djupa spår i det svenska samhället, där ingen har åtalats eller dömts för det brutala dådet mot en av landets mest älskade popstjärnor.
Lena Nilsson, Einárs mamma, beskriver för första gången hur hon hörde skotten den 21 oktober 2021. Hon minns att hon först trodde att det var fyrverkerier, men insikten av vad som verkligen hände kom snabbt. I en surrealistisk upplevelse kände hon sig som om hon blev omfamnad av sin son just innan hon sprang ut på gården och fann honom liggande på marken.
I sorgens stund talade hon med Einár, övertygad om att hörseln är det sista sinnet som överger kroppen. Hon sa till honom att hon var där och att allt skulle bli bra. En förälders värsta mardröm är att förlora sitt barn, men det Lena gått igenom är ofattbart. Att hon inte är ensam om att ha förlorat ett barn i skjutvåld är en tragisk verklighet för hela Sverige.
Drogmissbruk, vapen och våld har skapat en negativ spiral där allt fler unga dras in i kriminalitet. Samtidigt har antalet poliser och civilanställda i Sverige ökat under det senaste decenniet. Regeringen överväger nu att sänka straffbarhetsåldern från 15 till 13 år för de mest allvarliga brotten. Trots att antalet skjutningar har minskat i år, har explosionerna ökat och allt fler barn blir involverade i dessa tragiska händelser.
Lena uttrycker att hon inte hyser något hämndbegär mot dem som tog hennes sons liv, en känsla som kanske ter sig osannolik i dagens samhälle där våld och hämnd ofta dominerar. I sina ord fångar hon den enorma och tunga sorgen, men samtidigt påpekar hon att livet också kan vara vackert. I de svåraste stunderna har människor samlats för att stödja och trösta, särskilt från den församling hon tillhör. Det är en annan bild av Sverige, där man hjälper varandra och visar omtanke.
Lena Nilsson uttrycker en längtan efter att denna solidaritet ska speglas i politiken, med fler fritidsgårdar och färre väktare. Hon ser även behovet av mer försoning och förståelse för att samhället ska kunna gå framåt.
