Ryska styrkor har sedan slutet av sommaren 2024 stått en mil utanför staden Pokrovsk. När de snart intar staden kommer det att firas som en stor seger, men detta bör ses som en begränsad framgång.
I november nådde vi den elfte timmen, den elfte dagen i den elfte månaden, vilket markerar slutet på första världskriget 1918. Detta krig varade i fyra år och tre månader. Det pågående kriget i Ukraina har snart pågått lika länge och kan få en betydande påverkan på europeisk säkerhet, likt första världskriget. Om det slutar med en ogynnsam fred för Ukraina, kan konsekvenserna bli svåra.
Medan förhandlingarna intensifieras är det viktigt att förstå styrkeförhållandena i konflikten. Ryssland producerar fler robotar än någonsin, vilka kontinuerligt bombar Ukrainas kritiska infrastruktur. De förbättrar träffsäkerheten hos sina ballistiska robotar, medan västlig produktion av luftvärnssystem är otillräcklig. Under året har Ryssland lyckats neutralisera Ukrainas fördel gällande drönare, vilket har gjort att ukrainsk logistik och drönaroperatörer har blivit primära måltavlor för ryska attacker.
Ukrainas trupper riskerar nu att bli omringade runt Pokrovsk, och om den planerade knipmanövern lyckas kommer Ukraina att förlora en stor yta, inklusive Myrnohrad. Ryssland gör också framsteg runt Huilapole och Lyman. Vintern kommer att komplicera ytterligare framsteg för Ukraina, som fortfarande kämpar med att skydda sig mot långräckviddiga attacker och mobilisera soldater. Den ukrainska mobiliseringen fortsätter, men kvaliteten bland soldaterna försämras, och deserteringarna ökar.
För ryska styrkor kommer intagandet av Pokrovsk att firas som en stor triumf, men att det har tagit nästan ett och ett halvt år att ta en prioriterad stad visar på ryska svagheter. Ryssland har valt en strategi med små grupper av avsuttet infanteri som avancerar mot frontlinjen, vilket ger viss effekt mot de porösa ukrainska linjerna, men resulterar i små vinster snarare än stora framsteg. När Ryssland försöker offensiver med stridsvagnar och stridsfordon, upplever de stora förluster.
Den ryska rekryteringen, som baseras på ”frivillighet” och stora bonusar, når också en gräns. Kostnaderna ökar samtidigt som antalet rekryter minskar. I början av 2026 kommer de ekonomiska problemen att bli mer uppenbara. Den ryska regeringen har slutat använda sin reservfond och förlitar sig istället på att ryska banker köper statspapper, vilket ökar skuldsättningen. Ryssland spenderar redan i år en betydande del av sin BNP på att betala av sin statsskuld.
Båda sidor i konflikten står inför betydande utmaningar. Ryssland, som angripare, tror att Ukrainas kollaps är nära, medan Ukraina är medvetet om de grymheter som sker i de ockuperade områdena. Utvecklingen beror mycket på hur externa aktörer agerar. Ingen av parterna har för närvarande ett avgörande övertag. Ryssland har svårt att nå sina politiska mål genom militära medel och försöker istället vinna genom förhandlingar.
Den nuvarande amerikanska administrationen balanserar mellan att sätta press på Ukraina och Ryssland, medan de europeiska ledarna fokuserar på framtida insatser efter ett eventuellt eldupphör. Denna strategi skapar en logisk lucka; om Ryssland vet att Ukraina kommer att få västligt militärt stöd vid ett eldupphör, vad har då Ryssland för incitament att gå med på ett sådant avtal? Europeiska ledare måste ta svåra beslut för att påverka krigets utfall.
