Under en kväll på Malmö Opera upplevde Hanna Höglund föreställningen ”Black Lodge”. Hon beskriver att upplevelsen lämnar en gnagande känsla av déjà vu, som om hon sett allt detta tidigare.
Föreställningen, som är en del av den aktuella repertoaren, tycks vara en blandning av kända teman och stilar som redan har presenterats på olika scener. Höglunds reflektioner pekar på en brist på originalitet i framställningen, vilket kan göra att publiken tappar intresset.
Det är inte ovanligt att nya verk inom teater och opera lutar sig mot tidigare verk, men i ”Black Lodge” verkar det som att denna trend har nått en punkt där det blir svårt att särskilja det nya från det gamla.
Höglund framhäver att även om skådespelarna gör sitt bästa och scenografin är välgjord, så räcker det inte för att lyfta föreställningen till nya höjder. Publiken kan lämna teatern med en känsla av att ha blivit serverad en upprepning av tidigare upplevelser snarare än något nytt och spännande.
Som en del av det kulturella livet i Malmö är det viktigt att teatern fortsätter att utmana sig själv och sina besökare, för att inte fastna i en loop av välkända teman och berättelser.
